Vasanejdens ADHD-förening rf

Diagnostisering av AD/HD:

ADHD diagnostiseras på basen av symptom. Då en viss mängd symptom uppfylls, och symptomen inte beror på någon neurologisk eller psykisk störning, anser man att tröskeln för diagnos är nådd. I vissa fall kan man ännu göra olika neurologiska tester som mäter graden av prestering.

Det är vanligt att ADHD-människor lider av depression och humörsvängningar. Ofta är deras depression produktiv. Dethär betyder att ADHD i sig självt inte orsakar depressionen utan den utsätter människan för omständigheter som leder till depression. Det är viktigt att depression och bipolär sinnesförvirring (manisk-depressivitet) åtskiljs från varandra då ADHD diagnosen ställs. Å andra sidan finns faran för att patienten trots tydliga ADHD-symptom får en annan diagnos, vanligtvis depression och depressions-medicinering.

Panik- och ångestsyndrom samt särskilt hos barn inlärningssvårigheter måste kunna särskiljas från ADHD-diagnosen. Feldiagnostisering kan höra till Aspergers syndrom, som har gemensamma drag med ADHD. Komorbiditeten är hög hos Aspergers syndrom och ADHD – med detta menas att hos ADHD-människor förekommer mera Asperger och vice versa mera ADHD hos Asperger än hos den övriga befolkningen i medeltal. Du kan läsa om Aspergers syndrom på wikipedia.

En exakt analys av kriterierna som krävs för ADHD-diagnosen finns på ADHD-förbundets nätsidor.

På Amen Clinics –sidor finns två engelskspråkiga ADHD-tester med vilkas hjälp man kan utvärdera sina eventuella ADHD-drag.

Speciellt för diagnostisering av vuxna kan man använda den s.k. Hallowell & Ratey –skalan.